I år är det 100 år sedan Kristine Bonnevie blev norges första kvinnliga professor
23. november 2012
Av: Sara Østlund Nilsson
 

I dessa dagar har ett helt sekel passerat sedan Norge fick sin första kvinnliga professor. Vid denna tid var kvinnor inom akademien en “nyhet” eftersom det inte var alltför länge sedan som kvinnorna varit nekade att studera vid universitet överhuvud taget. Så när murarna till sist föll, spillde Kristine Bonnevie ingen tid när hon stormade in på den akademiska arenan som en slags Jeanne d'Arc, fast med någonting vetenskapligt i blicken. Hon kunde inte ha gjort en snabbare framstöt. Men hur bar hon sig egentligen åtför att nå fram?

I dessa dagar har ett helt sekel passerat sedan Norge fick sin första kvinnliga professor. Vid denna tid var kvinnor inom akademienen “nyhet” eftersom det inte var alltför länge sedan som kvinnorna varit nekade att studera vid universitet överhuvud taget. Så när murarna till sist föll, spillde Kristine Bonnevie ingen tid när hon stormade in på den akademiska arenan som en slags Jeanne d'Arc, fast med någonting vetenskapligt i blicken. Hon kunde inte ha gjort en snabbare framstöt. Men hur bar hon sig egentligen åt för att nå fram?

Kristine Elisabeth Heuch Bonnevie föddes som nummer fem av nio barn 1872 i Trondheim och dog i Oslo 76 år gammal. Hennes far Jacob Bonnevie, var en ihärdig förespråkare för att kvinnor inte skulle få tillgång till högre studier, en ideologi som Kristine uppenbarligen inte delade! Hon hade nämligen andra planer, och i 1912 blev hon Norges första kvinnliga professor. På första sidan i Aftenposten 29 november 1912, kan man läsa att ” Vort universitet var blandt de første i Europa, som havde givet kvinder adgang til studierne og benyttet kvinder som lærere. Universitetet saa nu med glæde en af sine kvindelig lærere rykke op blandt professorerne”.

Det var dock inte bara Norges första kvinnliga professor som hyllades denna fredag i Aftenposten. Som en intressant parallellhändelse kan man på sidan tre notera att en viss fröken Ingeborg Borgen, hade blivit norges första kvinnliga chaufför! Artikeln om henne avslutas med orden “En slig liden karakterfast dame er det vist ingen risiko at have ved styret”

Även Kristine Bonnevie kan beskrivas som en ”karaktärfast” person men först och främst var hon en mycket enastående och hängiven lärare och forskare som “lived and breathed” science. Hon skall ha sagt att: "arbeide og fornøielse er saa tæt vevet i hinanden, at man ikke vet hvor det ene slutter og det andet begynder".1

Se filmen: Kristine Bonnevie talar om sitt yrkesliv

Att hon redan som ung var en forskartalang upptäcktes snabbt av professorerna Robert Collet och speciellt av Georg Ossian Sars som låter henne få fria tyglar runt laboratoriet. I två av sina brev till sin syster Honaria Bjerknes kan man läsa att hon behandlas mer än väl av de två professorerna:

”Egentlig skulde jeg være Sars’s tjener; men da han er absolut fri for fordringer, er jeg fuldstændig min egen herre, kan komme og gaa, naar jeg vil og gjöre hvad jeg vil”2

I ett tidigare brev till sin syster skriver hon:

”... Jeg tror Zoologiens fædre har bestemt sig til at drive mig frem, og Alette siger,  jeg er rent kjælebarn paa universitetet (Sars omtalte mine undersögelser i en forelæsning forleden dag!), og  jeg har ialfald for tiden indtryk af at jeg bor paa solsiden af livet; men det staar jo et sted i klassikerne, at naar guderne vil straffe rigtig strengt, saa sender de först store goder, for at smerterne kan föles endnu sterkere.”3

   

Som känt är så hade ”gudarna” inga planer på att ”straffa” Kristine, utan snarare tvärtom. Hennes karriär tog fart först bland studier på marina organismer såsom ascidier och hydroider. Hon blev snabbt så framgångsrik att Hjalmar Broch namngav en hydroid efter henne Bonneviella grandis. Snart ändrade hon inriktning och började forska inom cellbiologin. Hon kom snabbt in på den internationella banan där hon genom flera utlandsuppehåll fick möjlighet att jobba med “cutting edge science” för sin tid. Hon var även med i ”Komiteen for intellektuelt samarbeite” tillsammans med storheter som bland andra Albert Einstein och Marie Curie.

Hur lyckades Kristine bli en av europas första kvinnliga professorer?

Förutom att hon var en stor forskartalang hade hon även turen att befinna sig på “rätt plats vid rätt tid”. Ett generationsskifte var på väg och Kristine kom in som en frisk vind och gjorde sig oumbärlig som undervisare och administrator som konservator på det Zootomiske laboratorium. När en konservatorstilling utlystes fick hon den, mycket tack vare Georg Ossian Sars följande rekommendationer till universitets senaten:

“At den foreslaaede Ansøger er en Dame, kan formentlig ikke være til noget Hinder for Ansættelsen. Tvertom synes deg mig, at man i den Omstændighed, at det endnu er adskilligt vanskeligere for Kvinder end for Mænd at naa frem til selvstændige stillinger i Samfundet, har en saameget større Opfordring til i nærværende Tildfelde at træffe det her foreslaaede Valg.”4

 

 
   

Även om konservator stillingen gav henne den nödvändiga plattformen från vilken hon kunde bygga upp sin karriär ifrån, så satsade hon i tillägg strategiskt på genetiken. Det var detta nya ämnesområde som skulle ta henne till målet. År 1900 återupptäcktes nämligen Johan Gregor Mendels klassiska verk om ärftlighetsläran som ursprungligen publicerads 1865–1866, men som sjunkit i glömska. Denna nyupptäckt kom så småningom att revolutionera biologin, men inte minst kvinnornas position inom biologisk forskning. Anledning till detta var att i början av 1900 talet hade inte genetiken hunnit å växa sig stort och prestigefullt för att de flesta manliga forskare skulle anse det som ett attraktivt karriärval, utan sökte sig istället till de redan etablerade fagen.5 Flertalet av genetiklabben runt om i Europa hade brist på arbetskraft och många kvinnor trädde därmed in på olika nivåer. En av de mest kända labben var Batesons lab i Cambridge där hans stab av kvinnliga forskare och forskarassistenter utförde en lång rad genetikexperiment på växter och djur.6 Detta betydde att kvinnorna som grep tag i ”the window of opportunity” när genetiken fortfarande” låg i sin vagga” fick en enastående möjlighet till karriärsutveckling. En av dessa kvinnor som blev professor i genetik var just Kristine Bonnevie, i gott sällskap med bland andra Tine Tammes från Nederländerna.

För dom som vill fördjupa sig i detta tema rekommenderas Kristine Bonnevie, et forskerliv   som utkom i höst och är skriven av Inger Nordal, Dag O. Hessen och Thore Lie.

__________

1. Arne Semb-Johansson 2012. Kristine Bonnevie – vår første kvinnelige professor.  Forskningspolitikk nr 4/99.

2. NBH Bs 469 c:10 a, letter from KB to Honoria Bjerknes 20. 10.1895.

3. NBH Bs 469 c:1a, brev från Kristine Bonnevie till hennes syster Honoria Bjerknes, 07.10.1894.

4. UiO/SA/JS. Jnr.510 brev från Georg Ossian Sars til Universitets senaten, 28.09.1900.

5. Kristine Bonnevie, Tine Tammes and Elisabeth Schiemann in Early Genetics: Emerging Chances for a University Career for Women. 2007. Journal of the History of Biology. 40, 427–466.

6. Richmond, M.L. Women in the early history of genetics; William Bateson and the Newnham College Mendelians, 1900–1910

samlingen nettsidene