I samband med unionskrisen organiserades inom Generalstaben ett system för att samla information om norska militära förhållanden.
Flera metoder användes. En viss mängd information fick man helt enkelt via norska tidningar, speciellt landsortspressen. I samband med att svenska militära förband samlades vid gränsen fick de i uppdrag att observera och rapportera gjorda iakttagelser till Generalstaben. En viktig källa var även gränsbefolkningen, speciellt gränsridare, skogvaktare, järnvägspersonal och andra som hade ärenden in i Norge.
För att samla in kvalificerad information långt inne i Norge kontrakterades några utlänningar. Viktigast var fem brittiska officerare, som – under sken att vara turister – skulle resa runt i större delen av Norge och, med sina allmänna militära kunskaper, införskaffa och värdera väsentlig information. Däremot undvek man helst att använda svenskar bosatta i Norge, eftersom man förutsåg att de var väl övervakade.
Även den svenska flottan samlade in uppgifter om sin norska motsvarighet men i betydligt mindre utsträckning och utan en lika väl utvecklad organisation.